johannaarlesten

Så, nu ska jag skriva...om precis vad jag vill. Jag struntar fullkomligt i om ni tycker det är intressant eller inte. Jag har bara ett behov av att skriva. Jag kan ibland undra vilka jävlar det är som läser denna skiten, känna en liten press på att verka lite intressantare och roligare än vad jag är. För helt ärligt, hur mycker bryr ni er om vad jag gör om dagarna? Eller vad jag tycker och tänker? Jag känner också att jag måste hålla mina inlägg korta, innan ni däckar av tristess. Men inte idag. Idag ska jag skriva ett jävligt långt inlägg om allt mellan himmel och jord. En guldstjärna till er om ni orkar plöjja er igenom det. För det är väl så, det som inte intresserar en, skiter man i. Precis som idag på sylektionen. Jag hatar faktiskt att sy. Helt ärligt. Vi blev avbrytna mitt i lektionen för att ha en "detaljövning". Jag blev så arg. Jag bara kokade. Vad fan ska det vara bra för? Vad har jag för nytta av det här? Men, jag var tvungen. Med himlande ögon och en bitchblick valde jag att göra en detaljövning. Snabbt skulle det gå, för inte fan har jag tid med sådan skit när jag vill att balklänningen ska vara klar.

Detaljövningen gick bra, tills jag råkade ta sönder den. "Gör om", sa Kristin, helt seriöst..."Jag förstår principen", svarade jag och blev kaxig (vilket jag märkt att jag är, kaxig)...Men nej, jag var tvungen att göra om, då hon tjatade på mig. När folk tjatar på mig kan jag få dampet och göra precis tvärtom. Men, tillslut...började jag om på övningen igen. Ibland när jag sitter och syr, känner jag mig som ett litet barn som tvångsjobbar i en svettig fabrik i Taiwan. I mitt huvud bygger jag upp fantasier hur idiotiskt det är att sy. Vad fan lär jag mig utav det? Vad, exakt vad, har jag för nytta utav det sen?

För mig är det viktigt att känna att jag får ut nånting utav det jag gör, åstadkommer. Jag vill lära mig nånting...men under dessa tre åren, kan jag ärligt säga att jag inte lärt mig ett skit. Jag är mer utav ett akademiskt huvud, inte särskilt praktiskt lagd. Haha nej förresten, glöm det där med att jag är akademisk. Men jag gillar att lära mig nya saker, som inte har med att sy att göra.

Jag satt och tänkte på en sak på religions lektionen. Fy fan vad tråkiga alla lärare är. Opedagogiska. Ointressant. Inskränkta. Gammaldagsa. Kan dem inte åtminstone försöka göra ett tråkigt ämne, lite mer intressant? Få elever att lyssna och ta in information. Mattelärarna ska vi inte ens tala om. Vad har de för utbildning egentligen? Visst, du kan var ett riktigt mattesnille och lärare! Men vart finns det pedagogiska? Som min senaste mattelärare, som slängde ut mig från lektionen för att "vi ska ha prov nu och du kan ju ingenting, så då kan du lika gärna gå". Jaha, tänkte jag.

För att inte verka bitter, tänker jag sluta skriva om tråkiga, ointressanta lärare. Jag ska heller inte klaga mer på alla sylektioner där jag känner mig som ett Taiwanbarn som syr dagen lång.

När jag befinner mig i mitt slutna skal, tänker jag som bäst. Jag tänker djupt och koncentrerat. Ännu en tanke som ploppade upp i mitt huvud på religionslektionen. En ganska ledsam tanke, som jag inte känt på länge. Men idag har den förföljt mig. Ibland kan man bara känna saker så himla starkt, som om att den andra personen tänker på samma sak i precis samma stund som du. Jag tror att det hände ett sådant sammanträffande idag. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Men jag vet att jag just nu, letar efter en ersättare. Någon annan att tänka på, på det sättet. Förstår ni kanske?

Jag kan falla pladask. Hur lätt som helst. Jag blir fast och simmar i träsket som är så svårt att ta sig ur. Det är ett lerigt, mörkt och kallt träsk som får dig att sjunka lägre och lägre. Får dig att glömma vad som är rätt och fel. Var det där egentligen okej? Du tänjer gränserna, tills du inte vet bättre. Får dig att känna dig så liten och obetydlig. Ett självdestruktivt beteende som någon gång måste ta slut, innan träsket blir igenvuxet och du är helt vilsen. Lite hjälp på vägen kan hjälpa. Jag faller för charmiga idioter. Kanske för att jag själv är en.

Jag har, tro det eller ej, en massa mer i huvudet. Men nu vill syrran in. Jag har suttit här alldeles för länge.

Puss hej

Hahaha, om jag kunde så skulle jag ladda upp varenda gamla bild från datan som finns hemma hos mina föräldrar. Men det känns ju sådär lagom ego? haha. Här är i alla fall en bild från lägenheten i Emmaboda (som jag fortfarande inte fattar att vi har flyttat ifrån fast det var ett halvår sen). Inte för att jag saknar den...Nää....Kanske alla fester och minnen från min och syrrans ung"karls"lya ;)







Och det här är nog den enda bilden som finns från lägenheten. Jag kan ju inte påstå att städa var något vi prioriterade....hehe.

Det här är svårt att förklara
kanske inte bara en vanlig låt om min vardag
Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta
bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana
För det blir så ibland, jag vet
det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha, idioter
Och jag vill bara känna hur det känns
tänka tillbaka bara minnas & vara konsekvent
Våra stunder vi hade, tankar idér
din lukt i din nacke, pussar och skrattar
åt sista gången vi delade en spliff på balkongen
satt uppe på natten

Och jag minns när jag mådde kasst
du sa jag kan dra vårt last
Det kommer funka, måste funka
nånstans där finns vår plats
Det kommer funka, måste funka
nånstans där finns vår plats
Den enda personen som tagit upp min tankekraft
24/7.. Baby sau daji som en brasse sagt!
Och jag trodde jag borde va trygg
vi gör det tillsammans och hon har min rygg
Oh shit vad jag älskar dig
trotts att jag knappt visste vad dom orden betydde
Och det vet jag typ inte ens idag
det gick för fort, vi vände blad
från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av
Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
jag nästan jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vännen som har tagit det till nästa level
där vi bara hoppades men fick se vad som hände!

Ref x2
För hon var bäst, försök & överträffa det Ja
För hon var bäst, försök & överträffa det Ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon, flyger iväg som ett pappersflygplan!

Lilla baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
allt du vill kan du få, men ingen trygg framtid
Jag har packat mina saker,
på väg ut från vår lägenhet nu snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen och säga förlåt för de blev som det blir
För jag kommer som ett yrväder med ett höganäskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg  till nästa så fort som jag anar något ansvar!
För jag fattar mycket mycket väl i hjärtat vid min lösa själ, det såkallade blodet i mina ådror
kommer från min pappa, men vägrar starta ny familj så fort det går dåligt
Det sociala arvet får rätt igen
och det går utöver min bästa vän
Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen!