johannaarlesten

Hahahaha....jag vet inte vad jag ska säga....jag är trött efter ett 12-timmars pass....och på konstigt humör.

Idag jobbade jag på Öland med Mackan! Den här söndagen har gått så himla fort...hela veckan också för den delen. Helgen har tack och lov varit festfri, vilket behövdes. Jag börjar bli sjuk :( Det är så typiskt, för när man jobbat mycket och sedan har en ledig dag, så kommer all skit ikapp...typ trötthet, huvudvärk och halsont. Hatar att stanna upp! Lika bra att jobba som en galning ;) Imorgon bär det av till Öland igen :)

Jag får be om ursäkt för det deppiga inlägget tidigare, höhö. Det lät ju riktigt deppigt och det kan ju misstolkas för jag är inte deppig. Vaknade bara upp i morse och kände för att skriva lite. I'm ok! Den här dagen har flytit förbi som en seg massa. Nu har jag filmmarathon med Ken. Förresten så åt jag upp en hel jävla pizza innan.

Hejsvejs!

Okej, jag tror att jag har gått in i väggen lite granna sörrni...Jobb i kombination med för lite sömn och utgångar...mjaaa....ingen vidare kombination. Men jag lever! Haha. Volym igår var helt galet kul! Tror inte jag haft en sån rolig utgång på länge faktiskt. Bra och mycket folk. Lyckat blev det faktiskt. Men idag mår man som man förtjänar. KASST. Nu är jag i alla fall äntligen hemma och vet ni vad? Jag är ledig imorn!!! Jag är så lycklig, minns inte senast jag var ledig.

Jag har ingen inspiration av någon form just nu. Så för att inte göra er besvikna (hehe) så kommer jag skriva ner allt som jag skrev när jag var i Kairo, här på bloggen. När jag var där så skrev jag alltid på kvällarna om hur dagen varit, tankar och diverse känslor. Men jag har bara skrivit om 5 dagar, den näst sista dagen då det var kaos, har jag inte skrivit något om. Jag vet inte varför, troligen för att jag inte kunde beskriva allt som hände. Sista dagen spenderades bara på flygplasten i väntan på att få åka hem. Så.....enjoy!

Det slutade med att jag fick jobba 9 timmar igår istället för tre. Typiskt att jag var uppe så länge då. Somnade vid två, vaknade vid tre och somnade inte fören halv fem...tills jag får ett sms om att jag ska ha öppning strax efter. Haha. Men det gick jättebra i alla fall. Fast jag var trött. Mamma sa att jag skulle dricka kaffe, vilket jag gjorde. Då är det illa för jag hatar verkligen kaffe.

Men dagen igår gick fort, det brukar det göra när man har roligt. Herregud vad jag jobbar mycket nu kom jag på. 14 dagar i rad fick jag det till! Men som sagt, det är roligt.

Det lustiga igår var att någon försökte ringa till mig säkert 10 ggr, från ett jättekonstigt nummer. Jag svarade efter stängning och då var det någon Pascal som svarade. Han sa att hans kompis hade sett en bild på mig och skickat den till honom för att jag var så vacker och han den där Pascal är tydligen fotograf från New York (ska jag skratta eller gråta?). Samtalet eskalerade då han började ställa massvis med frågor. Vart jobbar du? Vilken hårfärg? Ögonfärg? Hur lång? Kurvig eller smal? Är du modell? Turkisk? Italiensk? Sen fick jag hans emailadress så jag kunde skicka fler bilder på mig själv till honom! Ja, men visst. Vilken bra idé!!!! Vilken toppenkille, fotograf från New York och allt, nu kommer jag säkert bli modell....ska skicka en massa bilder på mig själv!!! Gud vad roligt! Äntligen blir jag modell!!!

Hur dum i huvudet får man vara? Han har säkert fått hur många unga tjejer som helst att skicka bilder på sig själva, i hopp om att bli modeller. Och endast gud vet vad för slags typ han är...Det är ju livsfarligt. Så ett tips: Skicka inga bilder och ha ingen kontakt med sådana personer som inte har någon fotografisk utbildning (han är nog inte ens fotograf) och om det inte går att kontakta personen på något att annat sätt än ett väldigt konstigt telefonnummer. Och vem tusan heter Pascal nu förtiden?

Men såhär svarade jag när jag fick alla frågorna: Jag är 1.80 cm, turk med råttfärgat hår och väldigt mullig.

Nu ska jag jobba! Ciao!

Sitter hemma hos Sara just nu, fast ska snart pallra mig hemåt...klockan börjar bli mycket! Blev inget festande för mig ikväll, skönt det faktiskt. Ingen Harry Potter heller kom jag på :( Men mycket godis och cheeseballs. Och chips. Mina fötter behöver gå på rehab, (och ta en dusch sa sara...luktar popcorn). Satan vad det dunkar i hälarna (jag kan få hälsporre). Imorgon jobbar jag bara tre timmar....hörs då!

Nu är klockan egentligen alldeles för mycket för att ängas åt ett blogginlägg, men jag märkte att det faktiskt är den 14:e februari idag. Alltså alla hjärtans dag. Visst, den dagen jag hittar en 100% vettig kille (finns det några sånna?) kommer nog jag också uppskatta den här dagen men i nuläget så...ja, är det ju inte så. Jag minns en sak jag fått utav en kille på alla hjärtans dag och det var ett kort...när jag gick i ettan av en blond, tjock kille med glasögon som hette Tobias (jag var jättekär). Öööh, inte ettan i gymnasiet då, utan i lågstadiet. Japp. Det är väl rätt illa? Japp. Sen skiter jag fullständigt i om jag får ett fånigt kort eller något äckligt geléhjärta...bara jag har min helvettiga kille, utan ljugpottafasoner, som jag är totalt nerkärad i bredvid mig, så är jag nöjd. Men hallååååå? Tittut? Vars nånstans håller du hus pöjk? Varför dras jag bara till puckon? Åhååå, godnatt.

Idag sov jag läääääänge, vaknade någon gång vid 12, men somnade om till halv 4. Jag vaknade av att magen skrek efter föda. Mja, kisseblåsan var ju inte så glad den heller. Då var snart den här söndagen förbi, inte mig emot. Jag hann i alla fall sticka ner till stan en sväng och käka med tompa. Kebabtallrik med gyroskött? Ska det vara så? vavavava? Fast gyros är godare än kekab så jag klagar inte :)

Mamma och pappa var förbi en sväng också och hämtade mina papperssoppor som jag gömt bakom dörren men nu orkade jag tamigfan inte se det längre. Skönt att det nu är borta! Fast, inte ens dem icke-existerande pappersopporna på mitt rum kan muntra upp mig. Surpuppa. Här sitter jag på mitt rum och inväntar morgondagen. Ska väl höra med Sara snart om hon vill fortsätta vårat HP-marathon med mig lite senare. HP är bäst! :)

Puss och Kram, skumbanan

Sara står och bakar och jag sitter ner och...väntar på att få äta. Sara bakar dumlekakor. Gött! Dom är snart klara...Hoppas dom blir goda...Det var dom sist i alla fall...hehe.



Vi åkte en sväng till Maxi för att inhandla lite grejjer. Det var en kvinna som hoppade in i en bilkundvagn, jag och Sara provade stövlar...i skinn...Sara agerade handikappad, Sara klev på en kiwi som jag bara skulle skjuta på hennes fötter men missade, istället klev hon på den :)



Åååååh, hej då. Fyfan vad trött jag blir på henne ibland...

Äntligen, äntligen, äntligen!!!
Lady Gagas nya singel är släppt! Born this way.Jag har lyssnat på den ända sen jag kom hem ifrån Sara, dvs i en halvtimma. Jag gillar't! Kan knappt fatta att jag sett henne live, wihooo...den här låten får mig verkligen att bli glad. (TÖNT). Åååh, den här kommer jag spela lika mycket som hennes första singel, Just Dance. Haha, vissa kanske minns hur mycket jag spelade den? ;)

Godnatt hörrni!

Jag valde rätt imorse när jag tog bussen till jobbet. Och jag hade en jävla tur att jag har en snäll kompis som körde hem mig från jobbet. Annars hade jag nog inte funnits i detta nuet. Hade antagligen blåst bort. Alternativt fått överflödig luft i lungorna och kvävts. Om det nu kan hända...

Ikväll blire pizzaflööt hos Sara.

Amen, hejdårå

Det är ju inte så att livet ska vara lätt och förutsägbart precis. Nej, men då blir det ju inte lika roligt. Bättre att få tänka och fundera tills hjärnan spricker och ögonen ploppar ut, håret lossnar från huvudet och tänderna ruttnar, lungorna blir sämre och såren i magen blir djupare. Ja och när man befinner sig sisådär i åldern 40-50 så undrar man vars fan livet och dess underverk tog vägen...Snälla, kan någon berätta för mig vad jag ska göra med mitt förbannade, ibland underbara, tråkiga, roliga, deppiga och sega liv som bara flyter på utan någon substans eller några som helst framtidsvisioner?

-"Ja, men vad vill du göra sen då Johanna?"
-"Jag vet inte..."
-"Jo, men nåt måste du väl vilja? Vad är du intresserad av?"
-"Jag vet faktiskt inte...jag vill ingenting och jag är inte intresserad av nånting heller"
-"Nehä men, vad är du bra på?"
-"Ingenting...."

Jag har sedan 5 års ålder velat bli (utan inbördes ordning): Sångerska, brandman, glasblåsare, polis, kändis (ha-ha), designer, sjökapten, reseledare, nythetsuppläsare, fastighetsmäklare, inköpare, bartender, dj, dansare, psykolog, journalist, bibliotekarie, eventarrangör, make-up artist, advokat, skådespelare och....ja, säkert en massa mer (vissa "yrken" är mer naiva än andra...tex dansare...jag kan inte dansa och kommer aldrig kunna...haha, inte sjunga heller för den delen).

Jag träffade förresten en gotlänning på krogen igår, så pratade vi lite ytligt om vad vi ville bli i framtiden. Då drog jag faktiskt till med att jag ville bli glasblåsare (så som jag drar till ibland att jag heter Solbritt istället för Johanna) Han såg faktiskt mäktaimponerad ut. Fast sen sa jag att jag skojjade och gick och köpte en cider istället...Herregud, inte ens på krogen kan man undivka frågorna "vad pluggar du?" eller, "vad vill du bli?". Nästa gång ska jag säga: -"Jag vill faktiskt bli astronaut." Oj, oj, oj...om någon blir mäktaimponerad av att man säger att man vill bli glasblåsare...Undrar hur reaktionen blir när jag säger att jag vill bli astronaut?

Skämt å sido...Jag har en kris för alla er som inte har förstått det. Skämta och skojja bort saker kan man göra ett litet tag, men inte i alla evighet. Någon gång måste jag faktiskt välja allvars-dörren (som Jossan sade). Jag tänker inte kasta bort mina år på ingenting och sedan stå där med skägget i brevlådan och trampa i hundskit. Dags att bättre på självförtroendet och tänka mer positivt, jag klarar det här. Sedan om jag blir sjökapten eller journalist eller gud vet vad, återstår att se!



Ciao!

Ni vet, den låten med Akon. Hahaha, den är så skrattretande. Såg videon första gången igår och den är ju så löjlig :P Lika löjlig som låten..."a woman let me put my penis inside of her".....

Herregud, så fort man kommer hem blir det alltid ett jävla liv. Alla skyller på mig, att det är jag som för en massa liv. Det stämmer väl till en viss del eftersom så fort jag kliver innanför dörren börjar sjunga halsen av mig. Nej, jag sjunger inte bra, riktigt uruselt faktiskt. Men, det är ju inte alltid man har friheten att få sjunga högt som fan eftersom jag bor i lägenhet. Så, förlåt familjen för att ni måste stå ut med min underbara sångröst...

Annars då? Var på inflyttningsfest igår hos Susanna...skulle senare dra till Harrys men kom inte in. HAHA, herregud. Det var visserligen 23-års gräns men, come on. -"Hade du varit ett år äldre, ja då hade du kommit in". Dra mig baklänges. Fick nöja mig med att käka en sen kebab med lite sällskap...

Idag har jag varit och storhandlat samt varit på auktion. Fysatan så kul det är att gå på auktion! Jag skulle vilja bli en såndär utropare eller vad det heter :) haha...Senare åt jag pizza med Tomas och Ken och nu sitter jag med mina nytränade och svettiga systrar och ska se en skräckfilm. Eller se och se...kika mellan fingrarna eftersom jag är så fruktansvärt mesig när det gäller skräckfilmer. Ändå ska jag envisas med att se dem. Haha, Jennyfer och Jossan ser på skräckfilmtrailers och verkligen håller upp ögonen för att inte blunda...och sen blir dem helt röda i ansiktet av adrenalinkicken efter att ha sett något läskigt :P

Imorgon åker jag nog tillbaka till Kalmar igen...jag är en otroligt rastlös människa som aldrig kan bestämma sig för vart jag ska hålla hus...

Hej då!

Den här dagen har spenderats sovandes i sängen, herregud vad trött jag är efter i går. Sen var det bara till att fixa sig lite och ge sig ut på personalmöte, som alltid är lika trevligt :) Nu ska jag sova.

Såhär såg vårat hotell ut från framsidan. En gammal kolonialbyggnad, franskinspererad från tidigt 1900-tal... Ser ju rätt häftigt ut? Annat var det på insidan...förfallet så in i helvete.



Trappuppgången. Det var 5 väääldigt långa trappor upp till hotellet. Det fanns ju hiss...men eh...den skulle man nog åka om man kände sig självmordsbenägen. Vi fick lite panik när vi insåg att, om det mot förmodan skulle börja brinna, då skulle det bli mycket svårt att ta sig ut. Vi spendera många timmar innan läggdags på utrymningsplaner, till slut kom vi på den ultimata. Lyckligtvis började det inte brinna (lite osäker på hur vår ultimata utrymningssätt skulle ha fungerat i sådana fall).



Extraknäckte som "rece?tionist"...Busy Busy. Många som checkar in...



Utsikten från badrumsfönstret. Där spenderades många timmar....ja, i fönstret då.



Grannarna på taket. Helt ofattbart att det faktiskt bodde folk där, dessutom var det en småbarnsfamilj.



Första natten på hotellet med icke-exicterande stjärnor...Det var svinkallt på rummet och det fanns inga täcken. Eller ja, det fanns bajsbruna "päls"filtar i polyester. Nej tack. Dem filtarna har nog aldrig blivit tvättade. Vi tog vad vi hade för att inte få köldskador, men kylan knäckte oss. Först använde vi filten bara upp till knäna. Sedan insåg vi att den där jävla filten var tvungen att användas upp över öronen. Jag har inte fått några men för livet, och ack så skönt det var trotsallt att värma sig under filten.



Eeh...På flygplatsen i Kairo förväxlade jag och en annan tjej våra väskor. Så jag fick med hennes till hotellrummet...allt hon hade i väskan var 4 par skor, kakor, redbull, ett par jeansleggins och en liten skinnjacka...Allt var för smått, som ni ser ;) Men jag var inte så jädra deppig för att min väska var borta...värre saker hade ju kunnat hända.



De första två dagarna gick vi runt lite i stan för att se oss omkring. Vi fick samla mod för att gå ut på gatorna där man bemöttas av en hel drös med män överallt, det var knappt några kvinnor alls som syntes ute på gatorna. Det var jättejobbigt eftersom dem alltid skulle kommentera när man gick förbi. Fast det var vi beredda på när man besöker ett sådant land som Egypten. Här är en gubbe som försökte sälja ett tuggumi till mig. Jag köpte det inte...



Jag och syrran var uttråkade på hotellrummet. Efter klockan 6 på kvällarna gick det knappt att gå ut för att gatorna fylldes med demonstranter, tårgas och poliser.



Den tredje dagen besökte vi en av världens största basarer, Khan El Khalili. Den var stor. Vi orkade inte ta oss igenom hela, vi virrade runt en del och kom ut i en gränd där nog inga turister någonsin har varit. Det var faktiskt lite halvläskigt då det var rätt mysko folk där. Men vi hittade ut till slut. Det fanns förresten inte så mycket att köpa då allt faktiskt bara var skit. Men det var kul att se!



En väldigt stor moské.



Vet inte vad det är för byggnad....men den var fin.



Vi hyrde en taxibil som skulle ta oss till pyramiderna i Giza. Efter några missförstånd senare (han pratade inte engelska) var det här det närmsta vi kom pyramiderna eftersom det var avstängt. Men ja, såhär ser dem ut.



På torsdagen vågade vi oss ut och gick på det Egyptiska Museet som låg 100 meter bort. Riktigt häftigt att få se, verkligen ett jättefint museeum som tyvärr är plundrat nu. Tur att vi hann se det i alla fall!



Många ryssar, tyskar och kineser fanns, inga andra svenskar vad vi kunde se och höra. För att komma in på museet var alla tvunga att gå igenom massa säkerhetskontroller, visa pass och låta sin väska bli genomrotad av många araber samt gå igenom en scanning.



Så, det var några bilder från vår resa i Kairo. Jag skippar att skriva om allt annat...jag kommer minnas vår resa till Kairo som händelserik...minst sagt.