johannaarlesten

Det var verkligen inte meningen att dra ut igår. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt, laga mat och se på idol. Men nix. Jag hamnade hemma hos David och sen palace. Det var faktiskt sjukt kul! Soran Ismail var där och jag blev tvingad att vara med på kort...ja, tvingad faktiskt. Bilden blev skitful, men vafan.

Sen var det en snubbe som var utklädd till något otroligt fult och dansade som en idiot. Nä, så mycket har jag nog inte skrattat sen....jag kommer inte ihåg. SEN, en annan helt otrolig sak var att dem spelade Buffalo Blues med Maskinen! Jag blev helt till mig.

I min lilla, lilla, lilla värld har jag många, många, många funderingar. Varför blir jag alltid extra törstig när jag ätit lök? Varför vet jag inte vad jag ska göra av mina armar när jag går? Hur många hårstrån om dagen tappar man egentligen? Är snor hjärnsubstans? Varför har man visdomständer? Hur skiljer man agnarna från vetet....på riktigt?

Dessutom är jag oerhört, nästan lite psykiskt besatt, av vad andra människor tänker. Eller vad dem tänker MED, kanske jag ska säga. Vissa är ju otroligt dumma i huvudet. Riktiga D-bommar. (Dumbommar) Eller ska jag säga att vi är...mänskliga? Alla har sina brister. Den ena njuter av att trycka ner andra. Den andre är den inställsamma och konflikträdda som aldrig vill få någon på kant. Sen har vi den sönderstressade, nagelbitaren med magkatarr. Den egoistiska narcisisten. Sen får jag ju inte glömma den med noll sjävförtroende. Sen får jag absolut inte glömma dem som behöver jobba på sin självdistans. Ja...alla är vi små och osäkra.

Har ni sett "så mycket bättre"? Har ni sett Petter?

När jag och min storasyster var i Kroatien och käkade på McDonald's 4 dagar av 7? -"Det här ska ju inte direkt vara någon kulinarisk resa". Nej, det var det inte heller. Alla fyra gånger åt jag "New York Classic". Varför? För att jag fick ett McDoald's glas varje gång.

Ett annat skäl till varför vi åt på McD 4 gånger, var för att vi alltid visste vad vi skulle få (vad det är i själva hamburgaren är en annan femma). Dessutom blev vi mätta. En kväll gick vi på resturang och åt rumpstek, eller rumpsteak. Det var så lite på tallriken och jag blev vansinnig. Är det inte meningen att man ska bli mätt? I det här läget kan jag faktiskt säga: -"Hellre kvantitet (dvs mycket men lite sämre) än kvalitet (mindre, men också lite finare). Detta ledde till att vi gick till staden Punta för att äta på McD. Det var mörkt och vi gick igenom Kroatiens slumområden. Tillslut hittade vi det gula skenet av McD M:et.

Jag har aldrig ätit så onyttigt som då när vi var i Kroatien. Jag har heller inte besökt McDonald's sen dess.