Fyllepartajj (Julfest med jobbet)

Tänkte ägna några minuter här framför datorn med att skriva lite. Jag är ändå ensam hemma och har alla 21 kvadratmeter för mig själv. Visserligen är det lite kyligt här, men ensamtid är aldrig fel. Jag skall försöka blogga lite igen, det är ju så jävla kul när man väl är inne i det! Lägga upp lite ego-bilder på sig själv, skriva om sin ganska ointressanta vardag, beklaga sig över saker och ösa konstiga och sentimentala kommentarer om oviktiga saker och ting. Men vem fan bryr sig om vad jag skriver? Inte jag i alla fall.
 
Jag har skrattat åt mig själv dem senaste dagarna när jag tänker tillbaka på julfesten. Ibland tror jag att jag fortfarande är bakis. Men det kan jag väl inte vara, eller? Haha. Nej. Julbord+öppen bar+bra sällskap+öppen bar+öppen bar+öppen bar+min kärlek vid min sida+bra musik. Helt plötsligt står vi och hånglar på dansgolvet. Med tunga och allt. Vi hånglade sådär grovt så man blir äcklad om man skulle se några andra göra det. Så, vi kan kalla det för fyllehångel, för allt som har med fylla att göra är oftast okontrollerat, ohämmat och bara så jävla bra. Just då. Förstå mig rätt, att hångla är bra. Finns säkert några studier på att folk borde hångla mer för att släppa loss lite fler endorfiner och bli gladare, precis som med kramar. Fast omständigheterna kunde ha varit lite annorlunda.
 
Jag och den jag är ihop med är nämligen kollegor. Vi har varit ihop i ett år. Vi har hållt vårat förhållande hemligt i ett år, tills julfesten. Jag minns det såhär: Det är jag och Jimmy på dansgolvet. Vi dansar, bara han och jag. Vi är på fest med våra kompisar, vi kör ett grovhångel (fyllehångel), musiken dämpas, det är bara han och jag igen. Klick, tillbaks till verkligheten igen (torkar mig runt munnen), jahopp, där står Sverigechefen, resterande av våra kollegor och våran chef. What to do?
 
På något sätt har det minnet lagt sig långt bak i huvudet, hjärnan har använt sin sellektiva förmåga och det har glömts bort. Tills jag kommer till jobbet igen och blir påmind. By the way, it's now official!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0